29 maj 2015

Sol och sommar?

Sommarlov, solen lyser skönt
Sommarlov, gräset är så grönt

Eller hur det nu brukar sjungas dessa tider på året. Dock är det inte mycket i texten som stämmer. Sommarlov har jag inte, åtminstone tre veckor jobb till (men jag klagar inte. Jobb betyder pengar och pengar har det visat sig att man behöver), solen lyste visserligen skönt på förmiddagen men sen rullade tunga regnmoln in istället, gräset har visserligen blivit grönt så där hittar vi lite sanning.

Jag kommer inte delta i morgonens skolavslutning, mest för att jag är lat. Den är inte obligatorisk för mig och jag jobbar natt i natt så det känns inte så lockande att fara dit, även om det är något speciellt i luften på skolavslutningar. Ska ta och andas in lite studentyra på ett studentkalas imorgon istället och sedan servera yra studenter natten lång, det får räcka för i år.

Jag tror och hoppas på att meteorologerna inte ljuger, för om de håller vad de lovar blir det sommarvärme nästa vecka. Alla tummar hålls för att sommaren snart är här på riktigt, förutom några (eller egentligen ganska många) som hålls för att jag ska få fortsätta jobba nästa skolår också.

Hoppla och iväg till nattklubben (jag tror jag glömt hur man jobbar två nätter i rad, evigheter sen sist).

09 maj 2015

Sorgen är stor, Saknade oändlig.

Gårdagen var toppen! Solskensritt från morgonen, kaffe med Tove före jobbet, bra jobbdag, fotbollsmatch, en underbar regnbåge och så lite häng med familjen.

Denna dag började lika som igår, med terrängritt (dock inte i lika mycket solsken som igår) men nu efter följer det jag fasat för de senaste tre veckorna, men egentligen fasat för i flera år.
Älskade Mommi ska begravas. De senaste veckorna har jag sörjt, men inte sörjt så mycket som jag trodde, tomheten och saknaden har självklart varit enorm men sorgen har inte kommit. Kanske har jag i mitt undermedvetna sörjt lite hela hösten och vintern varje gång hon varit sämre i skick, kanske sörjde jag en del redan när vi tömde hennes lägenhet för att jag och hjärtat kunde bo där, kanske jag gläds mer över att hon slapp lida än vad jag sörjer. Men saknar det gör jag.

Denna bileden är från när Mommi, förra onsdagen, flyttades från sjukhuskapellet till Johanneskapellet, var själva jordfästningen äger rum.
(För övrigt så förundrades jag över hur otroligt få bilar som stannade när likbilen kom körandes. Av alla bilar vi mötte så stannade två. Två!? Två ynka chaufförer, av säkert 50, ansåg att de inte hade så bråttom att de inte hann stanna och visa lite respekt. Skrämmande!)

Det har blivit bestämt (självklart har man fått ha åsikter) att de två äldsta barnbarnen från varje familj (Vår samt mina två morbröders) ska vara kistbärare idag. Eftersom att vi bara är två barn är det ju självklart vem som ska bära, så länge både jag och bror vill. Jag har funderat mycket och funderar ännu men tror att jag kommit fram till att jag vill göra det. Var länge inte säker på att jag skulle klara av det, vet fortfarande inte om jag gör det, men ändå känns det fint att få vara den som bär henne till den allra sista vilan. Om jag, när tillfället kommer, inte fixar det så har hjärtat lovat att hoppa in för mig.

Samma dag som Mommi somna in skrev mammas barndomskompis en dikt. En helt fantastiskt dikt.


När fina tanter dör blir världen lite sämre.
Den blir lite otryggare, och den slutar dofta bullar.
När de finaste tanterna inte längre finns
skrattas det lite mindre,
Hörs det mindre fniss
Och barnen får lite färre kramar.
Det är de fina tanterna som gör att vi vet vem vi är.
Som gör att vi vet var vi hör hemma.
När en fin tant går bort lossnar en rot
ur hemmajorden.
När de fina tanterna blir färre
Blir världen en tråkigare plats.

Om en timme händer det jag fasar och länge fasat för. En av mina bästa kompisar begravs.

Mommi, sorgen är stor, saknaden oändlig.
Älskar dig.

08 maj 2015

Bara för att alla säkert vill veta

Ni vet när man, längst bak i underklädslådan, hittar en BH man inte använt på jättelänge, funderar varför man inte gjort det (för den är ju hur bra som helst), drar på sig den och resten av kläderna, småspringer (eftersom man är sen som alltid) ut till bilen samtidigt som man inser precis varför BHn låg längst in. Obekvämare fanskap får man söka efter. Varför har man sparat den? Hinna in och kränga av sig alla kläder för att byta BH gör man inte så då får man sitta där på mötet (i mitt fall) och gå resten av jobbdagen med världens mest obekväma BH. Kul. Och är den nu bortkastad? Nej, för nångång så kanske det krisar jättemycket och då kanske man behöver den.
Varför är det så svårt att slänga saker man inte egentligen behöver? Fast alla gånger jag färgar håret hemma så brukar jag faktiskt dra på mig den BHn för att slippa fläcka ner en som jag använder oftare. Så självklart måst denna sparas för att användas, max, enstaka gånger per år.
Så nu vet ni.  Igår hade jag världens mest obekväma BH på mig. Anteckna!

04 maj 2015

Lära sig av sina misstag

Man ska inte ropa Hej innan man är över bäcken och man ska hålla käft tills man vet något med säkerhet, då slipper man i alla fall att skämmas och så kan man bannas i sin ensamhet.
Jag kommer inte studera till hösten. Jag väntade på kallelsen till urvalsprovet, skulle kolla upp när ungefär den kommer och märker att jag missat första delen av urvalsprovet med två dagar. Märkte det alltså inte idag utan redan före långhelgen.
Lärdom ett. Det du gör i feberyror ska du kolla och dubbelkolla så du säkert läst allt.
Lärdom två. Trippelkolla en gång till för säkerhetsskull.
Lärdom tre. Håll käft.

Men helgen har varit toppen! Vappen vid Jenkki och Robin. Prat, skratt och en flaska vin. Dagen efter glass på gågatan och Geo Cachen på seino. Lördag ridning, massageutbyte och jobb. Och så kajakpaddlingsutfärd på söndagen, hur kul som helst!