Förkylning vs Nina 2 - 0

Förra måndagen kände jag mig superduktig! Jag hade en ledig dag men steg upp relativt tidigt för att traska iväg till gymmet. Hör och häpna, jag på gym. Plötsligt händer det. När gymmandet var färdigt traskade jag hem och vände ihop grönsaksplättar, jag städade köket, bytte sand i kattsandlådan och sedan iväg för att donera blod. En massa saker man kan klapp sig på axeln för. Resten av veckan kan jag väl inte skryta över några stordåd.

Denna vecka vikarierar jag vid Kyrkostrandsdagis. I förrgår berättade jag åt en praktikant, som frågade om jag råkat ut för många förkylningar när jag hoppat runt på olika dagis/förskolor, att jag hade en ordentlig förkylning för tre veckor sedan men klarade mig hela hösten och nu ska jag nog klara mig resten av våren. I förrgår på kvällen började jag känna av förkylning. Igår var jag helt slut. Idag hamnade jag att sjukskriva mej. Murphys law. Förkylning vs. Nina 2 - 0.

Kände mig skyldig och som en lite sämre mänska, igår kväll, när jag sjukskrev mej eftersom jag "bara" är förkyld och inte har feber (lite "negativ stegring" men inget annat). Idag känner jag att jag gjorde helt rätt. Varför ska man pina sig till jobbet dag efter dag med en förkylning from hell när det är så mycket bättre att ta en vilodag och sedan orka. Vem tackar dej egentligen för att du kör på sparlåga, springer och snyter dej stup i kvarten och är zombieseg hela dagarna?
Efter en lång natts sömn känns det redan bättre, så imorgon är jag nog fit for fight igen och orkar med dom rara dagisbarnen. Extra mycket träning tror jag dock inte det blir denna vecka. JKG-kvällarna läggs på hyllan igen en gång.

Hjärtat kommer snart hem med lunch åt oss. Lycka! att inte behöva kocka ihop något när man trots allt inte är helt hundra i skick, trots att det är bättre än igår.

Nattliga äventyr

Ibland händer det sig att jag vaknar av ett högljutt BANG. Inte egentligen så ovanligt med våra huligan-katter. Efter ett och ett halvt år med Syrran och Leia i familjen har jag lärt mig att det bara är att rusa upp för att kolla vad Leia den här gången haft i golvet.

Här om natten rusar jag alltså upp, efter ett BANG, med tanken "nu har Leia lyckats få omkull massagebänken", men utanför sovrummet, i vardagsrummet, står bänken fortfarande precis som den ska. Jag stannar upp, alldeles yrvaken och förvirrad, och lyssnar. Jag hör något som rinner och droppar ur badrummet så jag rusar vidare med tanken att Leia hoppat ner från torktumlaren och på något sätt lyckats få på kranen. Innan jag tänder lampan hinner jag tänka att det nog inte är kranen heller. Låter som ett annorlunda rinn och dripp, dropp. Jag tänder lampan. Badrummet är röd-lila. Wc-stolen är röd-lila, halva matta är röd-lila, väggarna är prickiga/randiga i en röd-lila-färg och ovanpå WC-stolen ligger tvättmedelsburken med sprucken (exploderad) kork och spottar ut tvättmedel. Tack för den Leia! Nästa gång du hoppar ner från torktumlaren kan du väl se till att inte knuffa ner något?
Inte för att det hör till den natten, men morgonen därpå - det tog 40 freakin' minuter att tvätta bort all tvättmedel som var utspridd överallt. Ö V E R A L L T. Då just var Leia billig. Grömt billig.

Andra gånger händer det sig att jag vaknar, efter att ha sovit sisådär en halv timme, och är helt säker på att jag försovit mig. Nyligen stormade jag upp två minuter över tolv på natten, sade högljutt åt hjärtat, som var inne i badrummet, att jag måste få mina jeans och att jag försovit mig. Han svarade med lite fniss och meddelade mig snällt om att jag inte alls försovit mig. Jag kikade ner på telefonklockan, tittade en stund på den med hjärnan på högvarv innan det slog mig - sovtime ännu några timmar innan klockan ringer. Kröp, förvirrad, tillbaka ner i sängen. Hjärtat följde efter, meddelade mig om att jag är läskig och så somnade vi båda två.

Vissa nätter händer det sig att jag spelar spel, läser bloggar, facebookar och eller instagrammar på datorn och eller telefonen. Inatt har jag spelat spel. Ett fruktansvärt jobbigt, dåligt, frustrerande och helt sjukt beroendeframkallande spel. QWOP. Åh, vad arg jag blir när det inte går som jag vill och som det borde enligt alla anatomins regler. Spott och fräs!

Ledig dag imorgon igen. Tur det eftersom jag ännu sitter här.
Nu godnatt!