Living the dream

Dagarna här i Denver är underbara. Jag njuter verkligen av att vara här igen!
Två dagar i rad traskade jag och hjärtat runt i storstaden och slösade pengar på kläder, bussbiljetter, snabbmat och Starbucks kaffe. Storstadsliv it is.
De två senaste dagarna har gått ut på att se fantastiska vyer uppe i Rocky Mountains, möta uppies, besöka en enrom spritbutik (bartenderns dröm!) traska runt i Boulder, se samma street performers jag såg för tre år sedan och så har Andy slösat löjligt mycket pengar på oss.

Nu är det sovdags här borta, är dock inte helt säker på att jag kan sova. Efter förra nattens händelse kan man inte vara säker på vad som komma skall. Låt oss säga som så: jag är inte så säker på att jag någon gång i mitt liv varit så rädd som jag var senaste natt.

Gonatt!

Denver, we meet again

Personalfesten kom och gick, dagen efter kom och gick fruktansvärt långsamt. Så mycket att göra och så mycket dagen efter. E huvu dum får kroppi lid, så är det ju bara.

Efter en hel dag med "snart ska vi städa och packa" och "vi borde verkligen inte ligga på soffan mer utan göra något viktigt" slängde vi ner lite saker i varsin kappsäck, dammsög golvet, lät diskmaskinen diska lite disk och så hoppade vi i bilen mot Helsingfors.

Från att vi startade hemma i Jakobstad och tills vi kom till mitt amerikanska hem i Denver tog det 29h. 29h resa! Bil, paus hos Daniel i Helsinfors, flyg till London, flyg till Chicago, försenat flyg till Denver, bil hem till Andy och Rick.

Det är underbart att vara här igen. Andy, Rick och hundarna är sig lika. Huset är sig likt och liksom förra gången så åskar och blixtrar det första kvällen jag är här.
Det bor tre andra host kids här nu just, en colobianska som på flera sätt är lik Therese som jag bodde med, en mexianska som verkar super trevlig och en lika trevlig amerikan (staff) som tyvärr åker iväg imorgon.

Imorgon blir det sovmorgon för mig och hjärtat och sedan ska vi försöka orientera oss med buss till Down town Denver. Önska oss lycka till!

Jag vill vara ledig ledig ledig.

Jag är ledig!Jag är också smutsig, har ont i fötterna och är över trött, men Jakobs dagar är över och jag (/vi) överlevde ännu ett år med jobb hela veckan. De två senaste nätterna har egentligen varit lugnare än jag trodde. Var var alla? Visst var det stressigt, men värre kunde det ha varit.

Kommer väl drömma om Caipiroska, Virtanen och White Russian i natt, nu när jag på riktigt kan slappna av och njuta av två veckors ledighet.
Lite för tidig väckning imorgon, men ska en lite tjej döpas så ska hon!
Sen blir det väl nån slags personalfest för att fira att veckan är över och sen sticker vi iväg over the sea.

Gonatt

Jakobs dagar-rapport

Tre jobbnätter förbi, två jobbnätter kvar och ganska jämt 4 dygn kvar tills planet mot USA lyfter!

Hade nog tänkt att jag skulle ha iaf lite tid att umgås med vänner under Jakobs dagar, men tydligen inte. De lediga timmar jag har per dygn går åt till att sova, vila lite till och så har jag uppträtt två dagar i rad. Första dansshowen gick riktigt dåligt. Jag klantade mig gång på gång och det kändes som om jag inte kunde programmet alls. Andra dansshowen gick betydligt bättre om inte helt felfritt. Önskar jag kunde vara med imorgon också, kanske skulle det gå ännu bättre då.

Bara tvättmaskinen tvättat klart ska jag krypa mer mellan lakanen och sova.

Tips från coachen: Stå inte för nära en svängdörr! Det kan hända att någon kommer in och du får den rakt i ansiktet, vilket resulterar i en sprucken läpp!

Anna och Trollet

Efter sju jobbdagar i sträck känns det riktigt bra med en ledig dag. Känns inte helt okej att sova bort halva dagen och sitta på soffan och slöa efter det, men jag behöver all vila jag kan få. Lite aktiv har jag ändå varit eftersom att jag tog på mig en massageklient idag.

Och nu ska jag iväg på något jag möjligtvis ångrar sedan. Lotta har två kattungar som måste bortges, annars hamnar de i katthimlen. Jag ska dricka kaffe med henne och titta på Anna och Trollet. Kanske flyttar det två katter hit snabbare än planerat. Borde väl kanske prata med hjärtat först?

Paniken som uppstår

Ni vet känslan när man försovit sig. Man vaknar med ett panikartat ryck, slänger sig ur sängen, drar fort  på sig kläderna, förhoppningsvis rätt väg, roffar åt sig telefon, nycklar och eventuellt en väska och så rusar man iväg, vart man nu är påväg.

Jag försov mig idag. Vaknade med ett ryck, visste inte riktigt var jag var, kollade klockan, insåg att jag var försenad till jobbet, kikade in i sovrummet (sov på soffan) när jag sprang till köket och kunde inte förstå varför hjärtat inte väckt mig när han kom hem från jobbet i natt, kollade på klockan i köket och blev riktigt förvirrad. 7? Jag börjar ju jobba 9. Nej, 10! Jag har inte alls försovit mig. Vänta, varför  har jag kläder på mig? Kollar på telefonklockan, 19:01.
Jasså, jag har bara sovit en stund på soffan innan dagens dansträningar.
Snacka om en förvirrad och panikartad minut!

Imorgon blir det jobb för hela slanten och lite till. Försöker mentalt förbereda mig på att först jobba 10-17 vid Pavis och sedan 20-04:30 vid nattklubben. Kommer troligtvis vara sådär lagom trött och stressad de sista timmarna. Gud nåde den som irriterar mig!

Nu ska dagens träningssvett borttvättas och sen är det sovdags. Kanske hinner jag se han jag bor med innan jag lägger mig. Tack och lov att vi snart ska på resa tillsammans, då har han ju iaf inget annat väl än att umgås med mig.

Nyanser av kärlek

Fick idag bekräftat att jag kan vara med och uppträda iaf två av tre dagar under jakobs dagar, har varit lite si och så eftersom att jag jobbar. Vet inte om jag är glad eller ej. Älskar ju att dansa men denna dansen är ju så svår. Blir att träna stenhårt de kommande dagarna! Kärlek kan visas på många sätt. Efter jobbet idag såg jag till att diskmaskinen blev tömd o fylld tre gånger, tvättmaskinen två (hjärtat hjälpte till och tömde den ena), kattsandlådan tömdes, golvet dammsögs och så blev det middag med efterrätt. Vad är kärlek om inte att göra allt detta så länge hjärtat fixade det sista på Jarotidningen han satt ihop? Ska ge och ta lite kärlek av katterna innan jag kryper ner under täcket. Fortsätter jobbande i en dryg vecka till innan det blir USA, sen hinner jag förhoppningsvis ha ett socialt liv och träffa alla underbara vänner som fortsätter fråga om jag vill hänga med på saker och ting trots att jag alltid hamnar att neka. Det är också kärlek!

Måndagen efter

Till andra som jämt är trött på måndagar kan jag meddela att om någon på söndagskvällen föreslår att ni ska fara ut på en öl, säg nej, det blir inte bara en öl.
Det var rätt mycket folk vid Friends igår och när en hemkommen portsare bjuder på shottar och drinkar så tackar man ju och tar emot. Dumt gjort! Blev en jobbig dag idag.
E huvu dum får kroppi lid, så e de ju bara.

Jag har alltid dansat och dansen har alltid varit något jag känt att jag varit rätt duktig på. Aldrig bäst men definitivt inte sämst heller. Nu tror jag att jag är sämst. Shit vad svårt det är med hiphop/street. Speciellt när det ska gå så jäkla snabbt. Om jag nån gång i framtiden kommer på att jag ska prova på en ny dansstil efter att jag inte dansat på ett år, hindra mig! Blir mest arg och led när kroppen inte lyder och gör som jag vill. Tre träningar till och sen är det uppvisning. Om jag överhuvudtaget kan vara med där, jobbar samtidigt.

Sköna dagar

Gårdagen var underbart somrig och för första gången denna sommar låg jag på en strand och tankade solbränna och d-vitamin. Att luncha med Elin och Milena vid Pavis före solandet och äta glass vid Pavis efter solandet gjorde inte saker och ting sämre precis.

Efter den lugna sköna dagen blev det en stressig natt med mycket "De e min tur nu" och "Men ja ha vänta hu läng som helst" vid jobbet. Har en känsla av att den kommande natten blir lite liknande. Tur att jag har fått ha en lugn och skön dag, inledd med sovmorgon och sen blev det 87års kalas i Fäboda följt av sitta-utomhus-och-göra-ingenting.

Så långt borta

Min bloggmotivation försvann någon gång i samband med flytten.
Varje dag tänker jag på något jag ska blogga om och varje dag så har jag en anledning till att inte blogga. Lite beror det såklart på att det är rätt sällan jag sätter mig framför datorn nu för tiden och sätter jag mig här så är det någon som sitter i soffan bakom mig och jag bara inte kan skriva något när någon sitter bakom mig.

Inatt blev jag väckt av hjärtat.
Han: Si här! (Ritar ett streck med fingret på lakanet mellan våra kuddar.
Jag: Vadå?
H: Men sir du int?
J: Nä? Va e de?
H: (Olyckligt) Men vi e ju så långt ifrån varann.
J: (Lite småargt) Men flytt närmare då o väck int mig!

Såhär med facit i hand var det ju lite sött. Då just var jag mest stressad över att han väckt mig, speciellt när han knappt var vaken själv och somnade om så fort han lade huvudet på kudden. Idag fick jag påminna honom om hans nattliga funderingar.

Resa

Idag är det juli. I juli åker hjärtat och jag iväg till USA. Hurra!
Och jag vet, det är mycket som ska hända före det. Men det är ändå juli och snart åker vi iväg!