Dance like nobody's watching

Midsommaren kom och gick. Fint väder, knytkalasbord med massa mat, släkt och vänner i Fäboda, mer mat och hjärtats familj på Mässkär, fjorttisfest och tjejer med för lite kläder, takklättring, cykelfärd, annan hemma fest och så en hel del alkohol.

Det är läskigt att jobba i en restaurang när det serveras À la carte, plötsligt blir jag lite folkskygg och tror att jag ska göra en massa fel. Tacka vet jag bartenderjobb när man har en bardisk mellan sig och kunden och man behöver inte komma ihåg vilken efterrätt vem ska ha vid ett bord med tjugo personer, inte heller behöver man kunna något om stekgrader, konstiga viner eller om kaffe ingår i räkbuffén.

Nåja, snart lär jag mig väl.

Luchen vid Pavis är skoj och rätt lätt. Man tar betalt, plockar disk och fyller på med mat i buffén. Lagom IQ-befriat för mig.

När jag inte jobbar sover jag och där emellan försöker jag att hinna träffa vänner. 

Från och med måndag ska jag dansa igen. Evigheter sedan jag dansat sådär på riktigt. Hänger på Inxis Jakobs dagar-dansgrupp. Är nästan lite nervös. Dels för att det, som sagt, är evigheter sedan jag dansat och dels för att jag egentligen aldrig dansat den dansstilen. Well, jag vill dansa och jag behöver definitivt inspiration tills jag själv ska börja koreografera.

Och för övrigt kan jag inte sluta tänka på Denver. Vill resa nu!

Biljetter

Morgonen började med att Viktor kirrade biljetter till Swedish House Mafias konsert i Stockholm i november (vilket gör att VISA-räkningen kommer vara löjligt dyr) och fortsatte med att jag i onödan blev skjutsad till jobbet. Var tydligen först imorgon jag skulle jobba.
Det positiva är dock att jag inte sov bort hela dagen och att jag hann till Mattis för att käka smörgåstårta.  Inget ont som inte för något gott med sig.

Lasagnekok och möjligtvis fotboll följer.

The US of A

En tur-retur resa till Denver är bokad. HURRA!
Hejdå pengar säger jag bara, men oj så glad jag är ändå!
Risken finns att vi skullet hittat en billigare biljett imorgon eller på fredag men eftersom att priset gått upp med ca 200 europengar sen senast vi kollade valde vi (läs: jag) att idag är dagen då biljetten ska bokas!

Kan knappt fatta att jag får åka iväg och träffa Andy och Rick igen.
Att hjärtat dessutom kommer med är ett enormt plus!

Hatet från vädergudarna

Luchskift vid Pavis idag. Rätt lugnt. Helt skoj.
Traskade dit i solsken. Liftade hem med Richi i ösregn.
Dumma väder, jag skulle ju ut på promenad hade jag tänkt.

Men nåja, en kopp kaffe och lite TV-tittande är väl också helt okej.

Två år

För två år sedan åkte jag och hjärtat ut till Mässkär och blev Vi.

Idag käkade vi mat vid Pavis, såde på tumis, för att fira oss själva att vi stått och står ut med varandra.

Sen jobbade vi på varsin våning.

Och snart kryper vi ner under täcket och sover antagligen bort halva morgondagen.

Röntgensvar

Det har tittats på röntgenbilderna och tydligen är det inget fel på min nacke.
Frågan är då varför jag har så jäkla ont.
Fast egentligen (PEPPAR, PEPPAR!) så är nacken i riktigt bra skick nu just. Den senaste veckan har den inte alls gjort ont. Bara att hoppas på att de fortsätter i samma stil!

Beslutet

Vid ett, troligtvis rätt svagt ögonblick, just före jag stack iväg mot Melody ikväll bestämde jag mig för att "de e sommar int behöver ja nån jacka". Finska sommarnätter är (oftast) kalla! Med tanke på att jag varit mer eller mindre utan röst sedan i fredags, min näsa rinner och jag hostar kanske det inte var det bästa beslutet jag tagit på senaste tiden. Beslutet ledde till att jag hostade som en idiot pinsamt länge och kunde varken beställa något eller prata med någon. Till sist fick jag fram ett "Hej" åt Jessica och ett "vatten!" åt hjärtat som stod i baren.

Märks nog att jag inte är i skick. Tre och en halv timme jobb vid Pavis (som mest innebar att titta på och plocka undan tallrikar och glas) gjorde mig helt slut och att sedan försöka dansa lite kvällen till ära gick knapp. Efter två låtar var det bara att tacka för mig, dricka lite mer vatten och så ut i kölden för att cykla hem.

Nu är det dock sovdags. Imorgon får jag domen om vad röntgenbilderna från helvetestunneln sa.
Kanske skulle jag somna på soffan så får hjärtat väcka mig när han kommer hem...

Gymnastikfest

Min fredag bestod av två och en halv timme träning, en uppvisning, nattjobb och så tappade jag rösten.

Eftersom att rösten inte behagade komma tillbaka och min hals värkte som aldrig förr hoppade jag över lördagens träning men var självklart med på kvällens uppvisning. Utan röst pratar man inte så mycket med kunder så det blev inge jobb den natten. Men stack istället iväg på kamrat-sitz som värdföreningen alltid ordnar under en gymnastikfest. Hann vara där i en dryg halvtimme innan huvudvärken attackerade mig och inom knappa två timmar var migränen ett faktum och det var bara att traska hem och dra täcket över huvudet. Synd på trevligt sällskap, god mat och betald biljett.

Min röst var fortfarande som bortblåst när jag vaknade imorn men snällt traskade jag iväg till centralplanen för träningar, skippade dock en av två träningar. Dagens huvudfest var regnig och iskall. Inte jätteskoj att studsa runt barfota i ösregn på en plaskvåt gräsplan. Men vad gör man inte för ett uppträdande. Dessutom var ju hjärtat där och tittade på, och vad gör en gladare än det?

Min röst börjar sådär småningom komma tillbaka men nu har jag istället stegring och spyr slemklumpar. Visst är jag söt?

Choklad och youtube botar det mesta, right?

Magnetröntgen

Magnetröntgen är över och jag överlevde. Jag var långt ifrån så nervös som jag trodde att jag skulle vara, iaf ända fram till "du får sätta dig där på britsen och sedan lägga dig ned med huvudet där". Men, men? Hur är det med den lugnande medicinen jag hade blivit lovad? Jag tittar in i tunneln och håller på att få panik! Jag känner hur jag andas snabbare och snabbare och helst av allt vill jag gråta och springa bort. Jag: Jag tycker det här är jätteobehagligt, jag har cellskräck. Röntgensköterska: Okej. Har du fått lugnande? J: Nej! Dom sade att jag skulle få men jag har inte fått något. R: *Tittar på datorn* Det står här att du skulle få.. jaha, nåmen lägg i öronpropparna, blunda och så försöker vi. Du får en "ringklocka" du kan trycka på om något händer. Ett, två, tre så ligger jag på britsen med huvudet mer eller mindre fastspänd, med en order om att varken hosta eller ens svälja så länge jag hör ljud eftersom att det där då bilderna tas. Panikblundades åker jag in i tunneln. Min armbåge slår i något och jag inser hur tight det är men tvingar mig själv att blunda hela tiden. Jag blundar, blundar, blundar och försöker komma ihåg att andas och andas normalt. Jag försöker att inte svälja när jag hör ljud men eftersom att jag hör ljud sgs hela tiden så skiter jag efter en stund i den ordern och fokuserar mer på att inte panika utan klara mig genom hela röntgensessionen. Efter fler mindre panikattacker, många allt för snabba andetag känner jag äntligen hur britsen rullas ut igen. Mitt huvud värker efter och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av lättnad att ha överlevt. Jag kommer tillbaka till hjärtat som sitter i väntrummet och tydligen väljer jag det andra alternativet. Hjärtat var nog mer arg än mig över att dom glömt ge mig lugnande och berättade det också åt dom som satt vid anmälningsdisken. Har avslutat dagen med film med tjejerna. Bra avslut vill jag be att få meddela!

Lycka

Vänner, en bastukväll, en sommarnatt, en soluppgången, dimma över havet. Jag är lycklig!

Cellskräck

Två dagar till magnetröntgen och jag håller på att gå sönder av nervositet. Sitter hemma och panikar, skakar, ringer Unilabs (var bilderna ska tas), tittar på bilder och läser om magnetröntgen, panikar lite till.

Dom sensate dagarna har jag hur många gånger som helst hört "ta de lugnt bara, de går no bra" och säkert gör det det men jag är ledsen, jag har cellskräck, jag blir inte ett dugg lugnare av att ni säger så.
Dumma cellskräck! Dumma sjuka nacke!

Har iaf fixat så att jag kommer få lugnande innan jag ska in i helvetestunneln. Usch, usch, usch! Hoppas jag får nått att andas in så de inte trycker en nål i mig! Nålar är ju inte precis något jag heller gillar.

Galenskaper

Senaste natt var den natten jag skulle sova ut ordentligt. Planen ändrades dock en aning. Istället blev det smörgåskastning (såna platta stenar alltså) i Fäboda, ett practical joke, en utfärd till Kokkola, en flytt av ett trafikmärke, drive-in vid McDonalds i Kokkola, stöld av en tulpan i en park, också i Kokkola och en hel massa sjuka idéer som kanske är lika bra att de aldrig blev verklighet.
Nångång på morgonkvisten smög jag och hjärtat upp i trapphuset och in i lägenheten. Hejdå nattsömn, hej sommarlovsäventyr.

Denna dag började jag med lunch med Milena och Tove. Betydligt värre start på dagen kunde man haft! Fortsatten dagen med ridning, lite svarta pengar på massage, dansträningar och nu samlas krafter för en sista anstränging - duscha.

Jag är helt genomslut och hoppas på att igen föreslår nå galenskaper ikväll eftersom att jag har så svårt att säga nej till sånt. Sade just nej till ett Power Park-besök imorgon och det skär lite i hjärtat. Skulle så gärna åka med men vill inte utsätta min nacke för fläng hit och dit i berg-och-dal-banor, den har det jobbigt ändå.

Studenter

De senaste 20h, sen jag klev upp alltså, har varit fyllda med blandade känslor.

Enorm lycka och stolthet över att hjärtat fick sin vita mössa, samtidigt som de nog alltid kommer kännas lite jobbigt och bittert över att jag aldrig fått den.

Stor irritation och ångest över att hamna jobba ikväll, samtidigt som jag ju verkligen gillar att jobba när det är mycket på gång.

Och som nu, egentligen är jag helt slutkörd och genom trött, ändå pigg och upp i varv.

Vanligtvis så jobbar jag mer än gärna, jag hoppar in med kort varsel och jag frågar efter mer jobb, men idag ville jag inte jobba. Jag ville vara på andra sidan bardisken för att fira hjärtats och alla andras stundetframgångar.
Det kändes som om tiden stod stilla och kvällen verkade aldrig ta slut. Jag sålde drink efter drink efter drink, ropade åt kunder som inte kunde uppföra sig, sålde lite mer men klockan orkade just och just genom följande kurva. 

Tycker lite synd om en del kunder idag. Lite fel ordval eller uppförande och hornen växte genast i pannan på mig och jag blev ilsken och amper. 

Kund - Jag ha vänta i tuuusen år.

Jag - Ignorerar och fortsätter servera en annan kund.

Kund - Bruude, höödu bruuude *vevar med armarna*
Jag (med sådär lagom amper röst) Du vet väl om att du bara gör mig leid när du håller på sådär å de går int nå snabbare. Lagar du oss i barn riktit leid får du int nå alls. Get it? Va ska du ha?

Kund - Men alltså vafför tar int du mej nu? Int kan du ju göra sådär å hopp dit mittiallt!
Jag - (Amper) Jag betjänar vem ja vill och nu just följer ja ett visst mönster.
Kund - Jå, men kunna du int bara hopp ett steg bakåt å ta mig före?
Jag - (Ännu mer amper) Tycker du ja kommer ti din arbetsplats o kritiserar hu du jobbar?

Sen är ju frågan varför vit mössa = stupfull, härja, bete sig som svin?
Jag vet att jag drar alla över en kam, många kan skärpa sig, men iaf. Dessutom så finns de många som tydligen anser vita mössor (dock inte på mig) = Jag beter mig hur jag vill!